Odlad Lax – Hur hälsoskadlig är den egentligen?

Ni som känner mig vet att jag är ett riktigt fan av lax. Eller ja, av fisk av alla dess slag egentligen. Fisk är en viktig källa till jod, selen, D-vitamin och vitamin B12 och därför råds vi till att äta det 2-3 gånger i veckan av Livsmedelsverket. Men all fisk är inte nyttig, trots det näringsrika innehållet. Vissa fisksorter innehåller höga halter av olika miljögifter, så som dioxiner och PCB, och det är en av anledningarna till att odlad lax hamnat i blåsvädret. De fisksorter som innehåller höga halter av miljögifterna bör man av naturliga skäl därför undvika, medan andra fisksorter fortfarande är otroligt hälsosamma för oss. Exempel på fisksorter som man bör undvika är sill eller strömming från Östersjön men alltså endast om de kommer från Östersjön. Varför det är så återkommer jag till.

PCB och dioxiner – Vad är det för något?

Dioxiner och PCB är olika organiska miljöföroreningar. De uppkommer bl.a vid tillverkningen av särskilda kemikalier och förbränningsprocesser, t.ex vid sopförbränning. Det vanligaste sättet för oss människor att få i oss dessa miljöföroreningar är via maten eftersom ämnena är fettlösliga och binder sig till fettet i feta animaliska livsmedel (ex. kött, fisk och mejeriprodukter). Dioxiner och PCB är stabila föreningar som är svåra för kroppen att bryta ner. Därför lagras dessa i underhudsfettet i kroppen under hela livet. Sedan 1970-talet är PCB förbjudet i Sverige och användningen av dioxiner starkt begränsat.

Bara för att PCB och dioxiner finns i feta animaliska produkter så betyder det inte att de finns höga halter av dessa i ALLA feta animaliska produkter. Vissa områden är särskilt utsatta och däribland just fisk från Östersjön, Bottniska viken, Vänern och Vättern. Därför rekommenderas vissa riskgrupper att begränsa sitt intag av fisk från dessa områden.

PCB och dioxiner påverkar bl.a sköldkörtelhormonerna och tandemaljen. De misstänks även påverka hjärnans utveckling, immunförsvaret och tros vara cancerogent. Av dessa anledningar rekommenderas särskilda riskgrupper (foster, barn, ungdomar och kvinnor i fertil ålder) att begränsa sitt intag av dessa fisksorter till 2-3ggr/år. Enligt Livsmedelsverket så ökar känsligheten och riskerna som kommer med dessa miljöföroreningar i foster och spädbarn. Det är för att dioxinerna överförs från mamman till fostret via moderkakan och modersmjölken. Övriga behöver alltså inte bekymra sig nämnvärt över sitt intag. Livsmedelsverket hävdar t.o.m att ett intag av dessa fisksorter upp emot en gång i veckan är så gott som riskfritt för övriga samhällsgrupper.

Bara för att PCB och dioxiner finns i feta animaliska produkter så betyder det inte att de finns höga halter av dessa i ALLA feta animaliska produkter.”

Hur stor är risken?

Den odlade laxen som vi finner i våra matvarubutiker kommer oftast från Atlanten eller Stilla Havet. Därmed behöver vi sällan egentligen bekymra oss över risken att få i oss för höga halter av PCB och dioxiner. Men även om fisken skulle vara odlad i Östersjön eller Bottniska viken finns det ingen anledning att oroa sig. Hur går det här ihop? Jo, det är för att det finns hårda gränsvärden för miljögifter, bekämpningsmedel och läkemedel för foder som utfodras till dessa fiskodlingar (fiskfoder är oftast gjord av annan nermald fisk, däribland vild fisk från Östersjön och andra utsatta områden). Därför är det noga reglerat hur mycket av dessa miljöföreningar som faktiskt finns i den slutgiltiga produkten.

Slutsats

Miljöföroreningar så som dioxiner och PCB lagras i kroppen under en lång tid och misstänks påverka allt ifrån immunförsvaret till risken för att drabbas av cancer. Särskilda riskgrupper uppmanas att begränsa intaget av fisk från områden där halterna av dioxin och PCB är högt, exempelvis Östersjön och Bottniska viken. Uppmaningen gäller endast för vildfångad fisk eftersom gränsvärdena för miljöföroreningarna i odlad fisk är starkt reglerad.

I den här texten har jag endast beaktat hälsan som en enskild faktor till att intaget av odlad fisk inte anses vara särskilt hälsoskadligt om man följer Livsmedelsverkets råd. Därtill tillkommer andra faktorer så som miljö- och etiska skäl som var och en får ta ställning till.

Lämna ett svar